Ahlgrens bilar 1967 kunde dom köpas som ettöresgodis på Konditori Ångan i Gnesta. Hade man några tvåöringar, ettöringar och någon femöring och sedan tog en sväng förbi parkbänken vid järnvägen och där hittade några tomflaskor efter pilsnergubbarna, så kunde man få en försvarlig bunt bilar. Alternativt en bunt små hårda, syrliga hjärtan á 1 öre styck med ett litet käckt ord på. Love t.ex. Det gröna tuggummit Riff fanns också på marknaden (det var ändå långt innan språkrörens tid) och kunde införskaffas mot en flaska i korvmojen vid torget. Panten på flaskorna var hela 10 öre. Idag finns inte ens Bugg, än mindre Trollhätteglass. (uppköpt av tråk-GB) Vad är panten på ett språkrör? Räknas dom som helrör? Kallas avkomman för halvrör eller halvböjar? Till ämnet: Vad kostar då en bil idag? Det måste undersökas... En helt vanlig påse med Ahlgrens bilar inköptes till billigaste pris som stod att finna, i detta fall 9,75kr. på Willys Matmarknad. Observera att "normalpriset" när man är i som störst behov av bilarna vanligen ligger runt 15kr. Om det nu inte är så jäkligt att bara Pressbyrån, Statoil eller någon annan ockrare råkar vara det enda som är öppet, då är vi genast uppe i 18kr. Nå, låt oss börja. Vad får vi då för 9,75kr? 42 vita 23 gröna 33 röda Totalt alltså 98st. med en sammanlagd vikt på 125gr. En bil kostar alltså 9,95 öre. (avrundat) Kilopriset på bilar från Willys blir då 78kr. I 18-kronorsfallen 144kr. Att jämföras med kilopriset från 1967 på 7,84kr. En tiofaldig ökning av priset alltså! Vad säger då konsumentprisindex? Jo, om bilarna följt det skulle en påse idag kosta 7,15kr. Vi blir alltså lurade på konfekten! Här kan man då se att just denna påse hade ett underskott på gröna bilar. Det var intressant! Undertecknad brukar vanligtvis få mer av dom gröna än av dom övriga. Misstankar finns om att just denna påse var manipulerad för att göra testpersonalen mer välvilligt inställd till tillverkaren. Men så lätt låter vi oss inte luras! Vi konstaterar nöjt attdom gröna med sin besynnerliga smak var i minoritet. Lägg märke till den röda bilen längst fram i kön till vänster, den kunde inte stå upp. Kraftigt skadad redan från fabrik, sådant drar ner betyget. I det slutliga krocktestet visar det sig att dom gröna och röda klarar sig bäst, den vita står knappt att känna igen. Vi drar den slutsatsen att man misslyckats med spänsten i dom vita men ändå säljer dom till fullt pris och stoppar i extra av dom i påsarna. Skulle detta ha inträffat under Stalintiden så skulle proletariatet ha gått man ur huse för att... Där kom trevliga pojkar i vita rockar och avbröt testet...

TEBAX!