LIVAT PÅ LANDET
Eller: Mitt korta inhopp som trädkramare:-)
För inte så länge sedan hände sig följande: Sommar,
solig
förmiddag i torpet; jag får för mig att jag skall gå till mitt
"idiotsäkra" kantarellställe ( inte helt idiotsäkert skulle det visa sig) för
att se om det kunde vara något på gång i mossan. Men icke sa Nicke, alldeles för
torrt! Nåväl! Men man kunde ju passa på när man ändå stod där att lätta lite på
"trycket" och vissla en stump! Det är ju knappast möjligt att utföra det
akrobatnumret på radhustomten utan att få tillbringa resten av dagen hos "Tusse
Batong", men i skogen är det lagligt;-)
Mitt i det ljuva och fågelsången lägger jag då märke till en björk framför
mig; Mystiskt tvärt avbruten mitt på stammen? Hmmm...kanske ett lämpligt objekt
för brasan? Jag gick fram och tog tag i stammen med bägge händer och ruskade
lite; nä, alldeles för murken. Så hörde jag något uppifrån, tittade upp, och
såg; ingenting! Svart!
Att det var svart berodde på att den översta metern av
björken befann sig ungefär en centimeter från mitt ansikte - på väg nedåt! MÅLTRÄFF! MITT I! Kallades det i lumpen...
En riktig jävla fetsmäll! Skulle man också kunna säga...Orsak och verkan; jag
stod på öronen men var uppe direkt och hade bara en tanke i huvudet: Jag får
inte tuppa av, det tar tid innan dom hittar mig här! När jag försökte orientera
mig var omvärlden...röd??.. Blod! I hela nyllet! Påbörjade så en vinglig färd
hemåt. Smärta! Måtte jag ta mig hem!
Strax därefter utspelades följande scenario utanför
huset: Mamma! Ropar barnen. Pappa har hittat svamp; han dansar i skogen! Dansar?
Tror f-n det! Om nu snubblade i cirklar är dans... Eller ska man se det som att
barnen sett fadern dansa någon gång?... Antagligen.
Stapplar så in på tomten
och möts av fru och barn, då säger Sussie: Sluta Tobbe! Det är inget roligt! Van
vid mina ibland väl "störda" skämt trodde hon att jag hittat någon svamp eller
ört som jag kände till och kletat ned ansiktet med. Visserligen kan jag en del i
ämnet men vad skulle det vara? Eldsopp? Johannesört? Blodriska?
Efter en kort förklaring så insåg familjen att jag för en
gångs skull inte skämtade. ( när ska jag lära mig? ) Förmodligen när jag blir
vuxen, men jag har inget hopp om det; har frågat storasyrran Maggan men hon vet
inte heller, hon väntar oxå på att bli vuxen... Efter tvätt visade det sig att
det var nånstans vid ögonbrynet huvudattacken satts in, klart sy-objekt.
Visserligen brukar jag sy gardiner, men nån måtta får det vara! Man är ju ingen
Rambo...
Så: In till akuten, 4 timmars väntan......Hade fullt sjå med personalen; dom
ville att jag skulle ligga, misstänkt hjärnskakning - suck - Jag hade ju fullt
upp med att utforska rummet; mycke lådor och skåp var det! Det är ju mina
skattepengar så jag måste väl få undersöka hur dom används? Tänk om jag rent av
skulle kunna hitta nåt användbart att tigga till mig? Nä, torftigt
undersökningsrum, vänta,vänta....
Så kom då äntligen doktorn; en för dagen
ensam AT-läkare, stressad, trött, förvirrad? Dags att sy!
Då plockar tjejen
upp en tjock "bibel" ur fickan och börjar läsa innantill!! Oooh shit!
Rambo! Var är du? Nåväl, det gick bra efter att doktorn till slut
lydde den betydligt äldre sköterskans råd om val av sytråd.
Skulle bege mig
till nån mottagning 8 dar senare för stygnborttagning; nej tack! Bara att plocka
fram Rambo, sax, pincett och lite brännvin; en invärtes och en utvärtes...Klart!
Så var det årets besök på akuten avklarat; traditionen
fullföljd!
08 på landet??? Döm själv:-)
Här skulle kunna samsas en radda historier om brutna armar,
motorsåg i knät mm mm.
Får man återkomma?
Ta mig härifrån, fort!
Upp igen!