Jag hade en plan: Nästa kväll skulle vi spela i Nynäshamn och någonstans i södertörnsskogarna måste det kunna finnas en lämplig att ta med sig hem. Mitt i natten fanns heller inga bonnläppar med gevär i skogen.
Så in i orkesterbussen hoppar Tobbe med synt och såg.
- Va tusan! Skaru spela såg?
- Jag ska ha en gran, sa jag.
- Är du inte riktigt riktig du?
- Jag ska ha en gran! *mutter*
På vägen dit så spanade jag in skogarna vi åkte förbi och tyckte mig se ett lämpligt ställe.

Någon gång vid tretiden på natten så var vi på väg hem och vi kom till den plats jag sett ut. Bussen stannade och ur kliver sångmannen!
Det var mycket snö och en lång brant slänt ner till granplanteringen. Höga snödrivor gjorde att jag tog ett stort skutt för att slippa kliva i dom. YIHAAA!

Jag landade. Plogbilarna hade naturligtvis plogat ner den mesta snön i slänten. Jag stod med snö upp till armhålorna, dessutom hade en ansenlig mängd tryckts upp i byxbenen, brrr.... Jag var definitivt inte klädd för uppdraget! Dessutom avskyr jag snö! Nu var jag ändå där och kämpade mig ner till planteringen, det började bli kallt nu...

Granarna var vackra där dom stod i mörkret med tunga snösjok på grenarna. Jag gick fram till en lämplig och skakade den för att bli av med snön på den. (sjuklig drift att skaka på träd tydligen) Jodå! Snön överföll mig så nu hade jag snö i nacken också som började smälta. Då såg jag: Det var en tallplantering! *Aaahrrrg!* Så pulsade och snubblade jag mig upp för slänten igen för att göra mina skrattande kollegor sällskap i bussen. Nu frös jag verkligen!

Det var ingen vidare värme i den gamla dragiga dieselstinkande orkesterbussen. Kamelpestaren hade dock bättrat på den lite genom att köpa ett värmepaket på skroten som satt mellan framstolarna och fläktade lite ljummen luft bakåt. I det skick jag nu befann mig i gjorde det bara saken värre. Den största nyttan det gjorde i övrigt var väl att fungera som nöjesmaskin åt killen som för det mesta satt på passagerarplatsen fram. Rätt som det var lyfte han på ändan, flyttade sig i sidled och släppte sig framför fläkten. Resultatet blev att vi som satt därbak på 2 sekunder var översköljda av ljummen fjärt. *hulk'uhää*
Detta inträffade naturligtvis inte om det råkade finnas damer i bussen, dessutom satt dom ju oftast i hans knä...

Nåja, när vi så kom hem så var det en blöt, huttrande sorglig filur som stapplade över gården med sin synt, såg och scenkostym. En looser...