Om man ställer sig på ett underlag av H2O i frusen form, kommer det tryck som alstras på spiskrokarna göra att isen under dem smälter och personen ges möjlighet att glida fram istället för att gå. Detta är en väldigt populär sysselsättning vintertid. Den utövas vanligtvis i stora lador med isbelagt golv. Lämplig huvudbonad är av hårdplast med stötdämpande egenskaper som kommer väl till pass då annars hjärnskakning är en vanlig följd vid närkontakt med isen.

Hjälpmedel används ofta. Det vanligaste är en träkrycka som man håller framför sig som ett stödben mot isen. När man väl fått upp farten så märker man snart att isen tar slut och istället uppenbarar sig ett avbärarstaket i trä. Då viker man stödbenet åt sidan och tar emot med händerna för att lindra smällen då man dundrar in i staketet för att stanna.

Ett annat sätt att bromsa på är att plötsligt ställa spiskrokarna med bredsidan mot färdriktningen och på så sätt skrapa av ett isskikt som gör att retardation uppnås. Här kommer för det mesta huvudbonaden till användning!

Skridskor kan även användas för att förflytta sig baklänges, ett märkligt sätt att förflytta sig på då människan inte gör det i vanliga fall. Ej heller finnes ögon i nacken, dock kan akterpartiet göra att inbromsningen mot avbärarstaketet blir mjukare.

Åkningen kan även utföras på frusna sjöar men då använder man vanligtvis bajonnetter istället för spiskrokar. Stödbenet byts ut mot ett med metallspets på, som man hela tiden stöter i isen framför sig för att få den att brista. Då kan man få sitt efterlängtade vinterdopp. För att ta sig upp ur badet används två små pinnar med metallspets som man har hängandes om halsen. Huvudbonaden är utbytt till en mössa som gör att man kan förlora medvetandet om man slår huvudet i isen när man hoppar i sitt bad.
Detta gynnar kommande kräftfiske. Upphovsmannen till denna information om vintersport var själv för c:a 30 år sedan en god skrinnare. Hans omtänksamme och uppoffrande fader lindade till och med hans fötter och underben med järntråd för att ge stadga. Detta hindrade dock icke fötterna från att vika sig och åkandet skedde på lädret. Björn Borg hade sin tvåhandsfattning, vad var det för fel på läderåkande?

Skidor är sedan tusentals år en anordning gjord av två brädlappar som medelst remmar spänns fast på kängor utan spiskrokar, och på så sätt används enligt hävstångsprincipen för att på ett lätt sätt kunna bryta fötter och ben.

Även här används stödben, förutom då man tar den tunga drogen och kastar sig ut från höga torn för att försöka skada sig. Stöden är två till antalet och används på var sin sida av kroppen. Materialet i skidorna varierar numera, mycket syntet har tillkommit och kanter av stål som slipas för att ha bästa skärande effekt när man kör över någon som hittat en egen snödriva att försöka bryta benen i.

Det viktigaste att känna till är att ploga, stå kobent och håll skidorna som en omvänd Janne Boklöv. Sikta på närmsta snödriva och förhoppningsvis vrider du ett knä ur led i alla fall!

Efter försöken att skada sig så infinner sig After Skiiiii, då skall man försöka att hälla i sig så mycket alkoholhaltiga drycker som möjligt, sjunga karaoke och skräna till tyrolskt Ompa-Ompa. Sedan ger man sig ut i backarna igen och åker ner på gummimadrasser i hopp om att köra in i någon stolpe eller så.

Man kan även åka skidor på längden, "cross country". Inte lika häftigt då det är svårare att visa att man är stockholmare med det senaste inom utrustning och skidmode. Det gör att lokalbefolkningen inte viker sig av skratt och således får man inte den uppmärksamhet man eftersträvar.

Dock kan man få några blåfrusna tår som efter några dagar kanske behöver amputeras! Författaren var själv en framgångsrik klämmare av lagg, märket var Edsbyn. Efter 50 meter på väg till backen var dom 10cm tjocka p.g.a. all j-la snö som fastnade under trots idoga försök att använda rätt valla. Sedan fick han gå som en snöman med alldeles för stora fötter och försöka bli av med snön med hjälp av hyvling med stödbenen.